Dag 7: Chäteau Thierry, F-Paris, F, 110 km. Målgång!

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=925369

Härliga final. Nu är du äntligen här. Som vi slitit, gråtit, kämpat, skrattat oss igenom denna galna vecka av trampande. Vi har 9 månader bakom oss bestående av spinning oktober-mars, därefter intensiv cykling mars-juli med långa krävande distanser. Dessutom ett idogt arbete för att skaffa sponsorer till projektett och Barncancerfonden eftersom hela syftet med denna resa varit att kunna lämna över så mycket pengar som möjligt till ändamål som gynnar forskning och vård inom området barncancer. Förmodligen kommer våra insamlade medel gå till ett nytt Ronald McDonald-hus i Uppsala. Ett ställe där föräldrar och barn kan bo och trivas tillsammans under den tid som ett cancersjukt barn måste få vår den längre tid. Detta känns riktigt bra!

När vi gav oss iväg i morse var det en liten lätt tur på 11 mil vi skulle avverka till Paris och finalen. Jag tänkte mig helt klart att detta skulle gå enkelt, med adrenalinet som bränsle. De första 3-4 milen från vackra Chäteau Thierry bjöd på ett dussintal backar längs vingårdar och odlingar i Champagne-distriktet. Detta område kan rekommenderas alla som vill uppleva fransk landsbygd - så mysigt. Ivarjefall från vägkanten på två hjul. Vi genomled extremt hetsig trafik mellan Meaux och Paris och spanade nog var och en av oss förstulet framåt för att kunna skymta eiffeltornet..Men det syntes inte en skymt av det tornet inte.

Två mil före Paris och  målet tog vi en stärkande smörgås för att sedan köra en lång och enformig sträcka längs en kanal, in till Paris i kvarter som likaväl skulle kunna finnas på bakgatorna i New York. Men plötsligt blev atmosfären mer och mer storstadspulserande, Företag, caféer, ett myller av människor och så andra Team Rynkeby-cyklister förstås. Idag skulle 13 likadana lag cykla i mål i Paris, vilket innebär 13x40 cyklandes efter varandra. Våra familjer och anhöriga som stod och väntade på Champs de Mars, intill eiffeltornet fick vänta bra länge innan Team Rynkeby Malmö slutligen kom i mål.

 

Om du tittar noga ser du att många cyklister cyklade in till Champs des Mars idag!



Vilken glädje och lättnad att vara i mål. Stolt över att vi gick in i detta med positiv, nyfiken  inställning. Det var ingen "walk in the park", det gjodes med mycket tid och personligt engagemang som insats.

Nu njuter vi alla av att ha återförenats med familjen och vardagen igen!

Om du är intresserad av detta projekt och kanske till och med har lust att cykla denna underbara sträcka för ett så viktigt syfte, gå in på http://www.team-rynkeby.se/ och sätt upp dig på kö inför Team Rynkeby Malmö 2012.

Nina och Magnus Gilljam

Dag 6: Sedan, F-Chäteau Thierry, 180 km. Sista backarna före platten till Paris!

Idag var det dags för följande runda:

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=915218

Efter gårdagens backkörningar var nog de flesta av oss lite oroliga för denna etapp. Ganska många mil att cykla när man är öm i lår, bak, rygg och eller axlar. Natten till idag sov vi på ett tämligen enkelt ställe. Rummen var som små skolådor och maten inte riktigt som man föreställer sig det franska köket. Internet funkade dock suveränt - gratis och snabbt. Perfekt så att man kan hålla kontakten med alla där hemma!

Dan S och Magnus väntar på att resten av gänget ska bli klara.

 När vi startade vår tur i morse kom vi ganska snabbt in i backlandskapet igen. Men det var vänligare backar idag - och så fanns det långa och sega backar som tog oss till små genuint franska bergsbyar. Det skulle ha varit trevligt att sätta sig på ett urfranskt café och ta en kaffe och en croissant. Fransmännen är vana vid att se cyklister. De tjoar, visslar, tutar och hejar glatt åt oss på vägarna, och det känns minst sagt häftigt att svischa genom en by i hög fart alla 40 cyklister. Tour de France, fast med oss i Team Rynkeby Malmö på sadlarna istället.

Såhär kan det se ut utanför ett av de franska caféerna. Toalettbesök, inget annat :)

Idag var vi flera tjejer som låg framme och drog teamet. Det är härligt att se hela vägen framför sig istället för en massa rumpor och hjul som man gör annars. När jag drog tillsammans med Magnus idag körde vi om Team Rynkeby Bornholm. Det gick lite segt för dem i uppförsbacke..



Susann och Maria, två starka dragare till teamet idag.



Danmark har 11 Team Rynkeby-lag och Sverige har 2. När vi kommer till Paris imorgon är vi alltså 13 lag á 40 personer som ska "köra i mål". Detta görs vid Eiffeltornet och vi blir ivägsläppta från en mötesplats 1 km från Eiffeltornet med 2-3 minuters mellanrum. Det kommer att bli fantastiskt att träffa anhöriga och vi får hoppas att de köpt lite skumpa som vi kan fira att vi kört våra 130 mil ändra från Malmö till Paris.

När jag tänker tillbaka på veckan som gått känns det hela nästan galet. I 2-3 dagar harvade vi i Tyskland och Holland på vägar intill majsfält där kantvinden var fruktansvärd. Som vi slet, i timmar! Fast tack vare smarta stopp regelbundet då vi fått fylla på med energi och tack vare den goda stämningen hela tiden har allt kunnat genomföras utan större besvär.

Efter dagens etapp kom vi till ett Best Westernhotell med spakänsla. Gissa om det var skönt att sjunka ner i en jacuzzi och sedan basta efteråt? Senare på kvällen god middag och gott vin. Efterrätt: Créme Brülée, en sann klassiker. Vi har cokså fått se de första filmklippen som vår filmare Camilla fixat, vilket var skoj.

Imorgon cyklar vi 11 mil till Paris. Minst sagt overkligt.
Godnatt!



Dag 5: Genk, BE-Sedan, F Över Ardennerna via Mur de Huy! 200 km

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=915212
Då var det dags att lämna Belgien för att ta oss in i Frankrike. Vi närmar oss Paris på riktigt nu! Likadan morgon som de flesta andra. Se till att cykeln är redo, vattenflaskorna med och alla andra prylar som ska finnas lättillgängliga för oss som egentligen bara ska koncentrera oss på cykling.

Det var ett Belgien med lägre temperatur än de andra ställena. Cirka 12 grader på morgonen. Vi gav oss ut på vägarna och pratade mycket om dagens stora utmaning: Mur de Huy. "Den enda backen" på hela turen - så har ivarjefall jag gått och sagt till alla där hemma som undrat om det blir kuperat någonstans. Mur de Huy är en legendatisk backe i cykelsammanhang, som ingår i en av vårklassikerna på cykel, "Den vallonska pilen". Mur de Huy (1,3 km lång - 25% lutning på något ställe) ligger ju i anslutning till Ardennerna och vem som helst borde förstå att det inte bara finns en enda backe.

Hur som helst. Dags för Huy efter 7 mil. En kille i laget som verkligen sett fram emot Huy hade riktig otur. Precis vid foten av backen slits hans växlar och kedja sönder. Han hade just växlat ner och sjort sig redo för att ta sig an backen. Hans oerhört förtvivlade min gjorde att en annan kille sa: "Ta min cykel, jag vet att detta betyder mer för dig än för mig". Vilket stort gott hjärta, ellerhur?


Huy, backen med stort B. Här precis i början, sedan steg det ordenligt.


Magnus kom snabbt upp för backen. Jag själv kämpade och STANNADE tyvärr mitt i backen. Steg av, trött som bara den, gav upp!! Inte likt mig. Steg på igen och cyklade upp. Kände mig bara halvt nöjd, retade mig på att jag inte klarat backen utan att stiga av. Hör mig själv föreslå för Magnus att vi tar den en gång till (då hade han redan tagit den 2 gånger). Sagt och gjort. Kämpade som ett djur och klarade att masa mig upp för denna sega backe.



C'est moi! Till vänster. Andra gången när jag klarade Huy utan att stanna.
Nöjd men ovetandes om hur resten av dagen skulle arta sig.



 Hade jag vetat hur ofantligt många 20-talet grymma backar som skulle komma efter Huy och de resterande 7 timmarna hade jag nog inte kommit på idén att cykla en 2:a gång upp för Huy. Det hade liksom räckt med det som komma skulle. Ardennerna är nämligen hur bergigt och backogt som helst - det blev en oerhört slitsam dag för de allra flesta. 7 personer satt vid slutet av dagen i följebilar. Förkylningar, slitna knän och sträckningar. De flesta är, som tur är, tillbaks imorgon igen. Hela teamet, inklusive de som tagit fram rundan var mäkta chockade över vilket slitpass denna dag blev. Före våra fikastopp var vi nästan slut för att sedan komma ifatt efter att ny energi intagits.

Efterrätten på dagens hotell. Franska köket??

Efter att alla uppförsbackar var avklarade var det extremt skönt att segla in i Frankrike nerförs i ett grönskande landskap. Och när det står klart för en att det endast är 6 km kvar till hotellet är det bara så himla skönt. En varm dusch, sköna kläder och en bit god mat! Ha ha, tji fick vi när det gällde maten: Överkokt pasta med en schnitzel som mest liknade en skosula. Efterrätt: En burk yoghurt och en kaka. Det franska köket visade sig alltså inte från sin bästa sida idag. Hoppas därför på en rejäl frukost, eller ivarjefall några croissanter med marmelad - det borde vi kunna få, ellerhur? Imorgon 180 km mellan Sedan, F och ett ställe som jag just nu inte minns namnet på. Nåt franskt tjusigt namn. Vi hörs!

Några kartuppdateringar ...

dag 2: http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=911267
dag 3: http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=911268
dag 4: http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=911269

Idag väntar Ardennerna med bl a den legendariska backen Mur de Huy som ingår i tävlingen Vallonska Pilen. Återkommer mer om detta i kväll.

Dag 4: Hengelo, NL-Genk, BE, Tre länder på 204 km

Idag var det dags för ett lite längre pass. Jag (Nina) kände mig ovanligt stark igår och hoppades på en lika pigg dag idag. Det märks att många i teamet börjar få skavanker och förslitningar här och var. Självklart smärtar det för de flesta i området som belastar sadeln timme efter timme :). Men också nackar, ryggar, axlar, lår och knän gör sig påminda. För min del är det tunga ömma lår som gäller de två senaste dagarna. Känns okej när jag cyklar men såhär på kvällen eller när jag cyklar igen efter ett stopp (rödljus el liknande) kryllar det nästan i de ömma lårmusklerna. Två i laget har blivit förkylda och en person har fått en sträckning, dessa tre kunde inte cykla hela sträckan idag.

Idag var det härlig cykling på jämn och fin asfalt i Holland. Mycket cykelvägar, men så är Holland också ett cykelland. Det märks att folk är vana vid landsvägscyklister när vi får möten på en cykelväg. Där kommer vi i 30 km/h + och drar oss till höger, och så susar 60-åriga Asta förbi med korg och allt utan att sakta in. Modigt och lite farligt, både för henne och oss.

De belgiska vägarna bjöd på fler skavanker än vi hittills sett. Även trafiken är annorlunda, hetsigare körning och mycket tutningar. Inte enbart för att heja på oss. Vi har en belgare i laget som är hur trevlig som helst, så inget emot belgare. Idag var det han som drog laget in i Belgien, det kändes nog väldigt speciellt för honom!

Sista halvtimmen innan målet i Genk bjöd på ÖSREGN. Det regnade spik! Då blir allt genomblött. Skor, kläder, glasögon bromsar...Viktigt att koncentrera sig på vägen så att man inte halkar. Urskönt att vara framme efter en sån naturdusch idag. In med cyklarna i en festlokal (!) på hotellet, detta blev den mekaniska verkstaden denna kvällen. Otroligt att dessa ställen kan ta emot 40 cyklister och ibland gånger 3 med allt vad det innebär av förvarning, mängder av mat och parkering av trailers och andra bilar som är med på rundorna.

I morse skickade vi iväg vykort till barn- och ungdomsklinikerna i Sverige och berättade hur det går för oss. Skönt att kunna berätta hur bra det faktiskt går och hur glada vi är för att vi är med i detta fantastiska projekt!

Nu är det sovdags. Imorgon blir det backar och framför allt Mur du Huy. Den tar vi 7 mil efter start. Målet imorgon är orten/staden Sedan i Frankrike.Cirka 20 mil.

Dag 3: Stuhr, DE – Hengelo, NL. 175 km

Vaknade i Stuhr efter några timmars god sömn, kvällen innan avslutades med cykelvård och några droppar av Mattias stärkande Bowmore. Som vanligt hängde jag , Magnus, på låset till frukosten (efter La Marmotte för ett par veckor sedan kallar en cykelkompis mig för ”Spöket Laban” eftersom jag är så morgonpigg). Efter ett flertal croissanter, tyska korvar och kaffe var jag redo för avfärd 08:00.

Robban, en av spjutspetsarna i vårt service crew, blandade Vitargo och tog upp bokningar för kvällsmassage till höger och vänster. Själv har jag inte mycket att ansvara för förutom att ligga först i ledet och tampas med vinden som idag skulle vara 6-8 m/s. För en skåning är det i princip vindstilla så jag var inte alltför orolig. Men det visade sig vara mer 10-12 m/s, vilket blev ganska kämpigt.

För övrigt blev dagens runda förskonad från obehagliga överraskningar om man bortser från första depåstoppet där Kerstin i service crew stod med bananer och jordnötssmör i högsta hugg. Ganska spännande kombo faktiskt, men ännu godare var Pågens kanelgifflar doppade i jordnötssmör – kriminellt gott. Detta är inte bara ett cykeläventyr utan också en gastronomisk resa för våra sinnen och magar. Det är ingen bantningskur detta, Mars är en av sponsorerna och vi har i princip obegränsat med sötsaker.

Banan med jordnötssmör. Härlig kombo och himla bra bränsle för att orka cykla långt och fort :)

Efter nära 9 timmar närmade vi oss Hengelo och då helt plötsligt dök två andra Team Rynkeby- lag upp bakom oss, tydligen skulle de bo på samma hotell som oss och nu blev det en tävling. Vem skulle komma först?  Tyvärr fick vi cykla på cykelbanorna sista biten så vi zick zackade fram mellan mopedister, tanter med cykelkorgar och refuger. Så klart kom vi först och nu var kvällen räddad!

I morgon är det 201 km på schemat och turen som startar här i Hollland går via Tyskland för att sluta i Belgien. Dagen därpå väntar Mur de Huy i Belgien. Det skall bli fantastiskt kul!

Lunch i en skola. Vilken gästvänlighet - folk släpper in oss överallt!

Dag 2: Jagad av poliser i Bremen. Mål: Stuhr

Om ni tycker att inläggen i den här bloggen är korta och innehåller få bilder kan det bero på två saker. Man är gruvligt trött efter en nära på 20 mil lång cykeltur. Ivarjefall om man heter något annat än Magnus i denna familjen. Och särskilt om vinden varit framme och pinat en från sidan, eller ännu värre framifrån. Att inläggen inte har massvis av bilder beror på internetuppkopplingen, att det kan ta hur lång tid som helst att ladda upp bilder.

Nåväl. I morse var det dags igen. 160 mil på programmet blev till slut 170 km. Regnet föll när vi lämnade Bad Oldesloe och det vara bara att ta på sig regnjackan. En genomskinlig grej som man blir extremt varm i men som är lätt att vika ihop och lägga i ryggfickan på cykeltröjan. Genomskinlig så att Barncancerfondens och sponsorernas logotyper ändå syns. Vi ser ju också snyggt enhetliga ut när alla har samma kläder. Tänk om alla hade olika regnjackor i rött, blått, neongult - då förloras lite av effekten kan man tycka...

I rask takt avverkade vi 5 mil till floden Elbe, där vi tog en båtfärd på 10 minuter med alla 40 cyklar. Väl över Elbe hade vi ett kort stopp där vårt eminenta service crew bullat upp med diverse godsaker. Om ni undrar vad vi äter på våra stopp kan jag berätta att det lagas jättegoda sallader, wraps, yoghurtshots med nötter mm. Dessutom finns så gott som obegränsad tillgång på energibars, choklad, bananer och päron. Varje morgon står två färdiga flaskor att ha med på cykeln till var och en med sportdryck och vatten.

Vi har en motorcykel med oss hela tiden. Mikael från Danmark lär ha eskorterat presidenter och annat fint folk i Köpenhamn. Och oss ordnar har en massa bra för. Stoppar trafik i korsningar, rondeller och vinkar fram bilar när fältet är fritt. Allt för vår säkerhet. Tyska polisen i Bremen tyckte inte om att vår egen mc-knutte fixade fri framfart för oss vid rödljus. Först trodde vi att Bremerpolisen fått den goda idén att underlätta för oss inne i stan genom att ha sirenerna på. Men sen förstod vi att något var på gång. Jodå, de ville bötfälla dels Mikael, dels var och en av oss. De måste ju haft extremt lite att göra en söndag som denna eller ett behov av att visa vem som bestämde i Bremen..? Som tur var slapp vi böter, men fick lova att endast cykla på cykelvägar genom Bremen. Den som är cyklist (landsvägscyklist) kan förstå vad detta innebär.

Det var skönt att komma fram till hotellet i Stuhr söder om Bremen redan vid 17-tiden. Härligt att i lugn och  ro varva ner före middagen så att man hinner ladda inför nästa dag. Imorgon byter vi land och kör in i Holland. Målet är Hengelo och det ska vi nå efter 17 mil. Vi hörs från Holland! Kram och godnatt!

(Lovar att gå in och lägga till bilder i efterhand..Det tar alldeles för lång tid med det här nätverket..)

Dag 1: Vordingborg, DK-Bad Oldesloe, DE, 191 km

Efter god sömn i kasernsängarna i Vordingborg fick vi frukost på samma bank som gårdagens kvällsmat intogs på. Ingen riktig cykelfrukost precis. Frallor och wienerbröd. Pålägg: Chokladplattor á la danska smörgåspaket. Inte ett spår av müsli eller havregrynsgröt som vi präktiga svenskar föredrar. Hur som helst, idag skulle vi ju köra 190 km, inklusive över 2 stora broar och ett hav. Bara att kavla upp ärmarna och klicka i dojjorna.

Ner till Rödby var det 60 km och det märktes att det fanns lite nervositet i laget, kanske för att 3 team cyklade tillsammans, tempot var ryckigt men ett par pauser lugnade ner oss.

Efter färjan cyklade vi i Team Rynkeby Malmö för oss själva och höll ett bra tempo. Vädret var fantastiskt och vårt service team bullade upp med fika halvvägs från Puttgarden till Bad Oldesloe (ca 130 km).

Jag (Magnus) fick förmånen att ta vinden hela vägen i Tyskland och det blev ett bra träningspass i motvinden. Fasen vad starka alla har blivit! Hälften i laget började cykla i år och det var inte många gånger som det blev luckor.

Här kan ni se rundan:http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=904127

I morgon har vi 160 km på schemat och ska nå Stuhr söder om Bremen. Dags att krama kudden.

Raka spåret ner till Vordingborg!

Det blir ett kort inlägg från telefonen. Bor på en kasern, kanske som vi förtjänar. Idag var det ingen riktig runda, endast 9 mil. Uppstyckat. Hjärup-Lund-Malmö på cykel. Barn- och ungdomskliniken och mötet med cancersjuka barn berörde enormt. Ettåringar med spring i benen men också droppslang som ena föräldern höll i vilket hindrade en obegränsad friheten. Lyckliga ögon och mysig atmosfär. Fint att kunna göra deras morgon med dans, ansiktsmålning och Gonza som inspiratör.
Sedan cykling till Stortorget i Malmö, festligt avsked av familj och vänner. För oss båda var det jättekul att träffa alla på en gång. Härligt att folk tog sig tid att komma förbi trots regn och rusk. Jag (Nina) extra glad för Anna och hennes goa pojkar och så kollegorna som kom med en "heja Nina"-skylt.

Cyklade på en riktig raksträcka mellan Köge och Vordingborg i 5 mil. Har aldrig sett en så rak väg förut. 12(!) punkteringar och lite ryckigt tempo. Tänk ena stunden 42km/h, sedan 16 km/h. Förmodligen för att vi var två lag, totalt 80 personer. Grym kantvind men härligt pigga ben. Magnus helnöjd eftersom han körde intervaller och spurter längst bak. Han hjälpte till med de 12 punkteringarna och fick sedan köra ifatt klungan :)

Middag på kvällen i en banklokal med integrerat café. Vilken innovativ idé, ellerhur?

Nu sängen för att vakna pigg och glad inför 18-19 mil som morgondagen bjuder på. Målet är Bad Oldesloe i Tyskland.

Godnatt!!

Kvällen före avfärd. Mycket att stå i.

Jaha, då var det imorgon vi ska cykla till Paris - aha, så kul - och så mycket att fixa och trixa med!

Magnus monterade ihop sin cykel för en timme sedan, bytte kedja bland annat. Som ni förstår har jag det lite extra förspänt som har en egen "handyman" med på resan. I och för sig har vi en person i service crew som ska stå för meckandet, men jag tycker ändå det är en befriande lyx att ha en egen meckare som kan låta mig koncentrera mig på cyklingen och eventuellt vackra vyer som passerar synfältet. :)

Imorgon ser schemat ut så här och det vore skoj om du kom och tog farväl! 

7.00-9.00 Samling på Studio S i Hjärup. Cyklisten Petra Perchuns fina träningsanläggning. (Som Formtoppen för er som vet, fast i Hjärup) Här blir det frukost.

9.00-9.30 Vi cyklar till barn- och ungdomskliniken SUS/BUS i Lund. Underhållning och uppvaktning hos barnen på avdelning 64. Det är i ljushallen allt händer: Gonza på plats, Malmö All Star Cheer uppträder, cirkusskolan underhåller. Alla får träffa Billy Ydefjäll från Barncancerfonden och Kristian Rönne, vår egen eminenta lagkapten. 

10:30 Vi och Gonza cyklar till Stortorget i Malmö - här blir det en ny fest!

11:30 Festen på Stortorget börjar. Även här underhåller Gonza, Malmö All Star Cheers och cirkusskolan. 

12:15 Vi tar farväl av nära och kära och beger oss mot Danmark. Anländer i Köge 13:15.

Därefter cyklar vi endast cirka 6 mil vidare till Vordingborg. Här har vi en fest med Team Rynkeby Vordingborg, som vi redan träffat två gånger under våra träningar. Härligt lag! Fast vi är snabbast..

Nu ska vi se till att packa ihop det sista, mysa med barnen och sova lite skönhetssömn.

Vi får hoppas att hotellen vi ska bo på har trådlöst internet så att det kommer att fungera att uppdatera denna bloggen. I så fall hörs vi imorgon!!

Sista träningen med laget. Kakfrossa i ett kylslaget Västra hamnen :)

Att vara med i Team Rynkeby Malmö är att två dagar i veckan packa en väska med alla cykelkläder och tillbehör inklusive småprylar som multiverktyg, slang, energibar, solglasögon, påse till mobiltelefon. Cykeln lastas in i bilen med fällda säten. Framhjulet av, tjing så är man iväg. Känner mig rätt duktig på detta nu. I början, innan jag började cykla, såg det grymt avancerat ut när till exempel Magnus höll på såhär.

Det gäller att inte glömma något väsentligt till träningen. Idag gömde jag benvärmare och vattenflaska. Inte kul när himmelns grå moln stirrat hotfullt på en hela dagen. En snäll make och nyfikna barn kom och hälsade på mig på jobbet för att lämna över benvärmarna. Vattenflaskan löste jag på annat sätt.

Kvällens träning var den sista med laget innan dagen D - på fredag, då det bär av till Paris. Vi samlades som vanligt på parkeringen till IKEA, Svågertorp och huttrade iväg på våra gula cyklar genom stan. De senaste onsdagsträningarna har varit "glassiga" i dubbel bemärkelse. Vi har blivit fotograferade, intervjuade, uttittade med stora leenden. Och bjudna på glass eller annan fika av sponsorer och andra trevliga själar.

De flesta av oss känner oss nog lite nervösa inför fredagens avfärd. Barnen, packning, jobbet, vänner, hemmet, livet i stort. Och så cykelfärden - den långa, overkliga som plötsligt ska ske. Dags att leverera alltså...Önska oss lycka till!

Rebeca i laget har till och med målat naglarna i rätt färger. Vi är hängivna, som ni ser!

Nu är det bara tre dagar kvar...

I september 2010 bestämde vi oss för att cykla till Paris. Varför gör man något så tokigt och ansträngande? Jo, det finns ett jättebra syfte med det hela. Tillsammans med ett 40-tal andra glada cyklister, Team Rynkeby Malmö, samlar vi ihop så mycket pengar vi kan till Barncancerfonden. En bra sak alltså och ett mycket gott tillfälle att testa vad vi går för och komma i form.

Det kan låta tokigt att cykla 130 mil under 7 dagar, det tycker vi fortfarande så här 3 dagar innan avfärd.
Förberedelserna har dock varit digra. Spinning 3-4 gånger i veckan höst och vinter för att sedan börja cykelträna minst två gånger i veckan i slutet av mars. Ett lagarbete i form av att hitta sponsorer och givare för att kunna lämna över så mycket pengar som möjligt till Barncancerfonden.

En tisdag som denna är det mycket som snurrar i huvudet. Kommer man att klara av att cykla 7 dagar i sträck...Så dags att tänka på detta nu :), packning, planering för barnen, träffar man vill hinna med före avfärd med vänner och familj.

Träningen? I söndags cyklade vi nästan 20 mil mellan Malmö-Smygehuk-Blentarp och tillbaka. Imorgon, onsdag, blir det en kortare runda. Känns som vi behöver spara på krafterna lite för att orka den stora resan på fredag.